fredag 24 augusti 2007

Peter,. du lämnar mig nu,.

.. och jag kommer att andas i det tomrum som blir över,...

Så var det dags,. Nu känns det att hösten är här på riktigt. Några vänner sprider ut sig i landet medan andra blir man tvungen att lämna kvar. Peter åker först,.. Att säga hejdå är det jobbigaste jag vet trots att det är på återseende,. Speciellt jobbigt blir det när man haft en fin tid tillsammans.. Jag vet Peter att vi ses snart igen, men jag kan inte hjälpa att tårarna rinner när du skriver så fint till mig,. Jag är så glad att du också finns, du betyder mer än du tror... Vår nya låt spelas i bakgrunden och tårarana blir bara fler,. Konstigt,. Big girls don't cry,. -var det inte så?

Jag kommer att se tillbaka på den här sommaren och skratta åt alla våra galna upptåg.. Jag vet att vi kommer tillbaka till vardagen snart och att sommaren kommer att blekna,. Men vi får för tusan inte glömma det här vi har,. Det står inte på förrän du står på stationen i Kalmar med grismössan på huvudet, en röd mus om halsen och en flora i handen,.... Jag har sagt det förut,. I love you darling,.

På söndag åker även Tobias och det känns som att även det kommer bli ett känsligt "på återseende"... Torsdag är det min tur.. Jag kommer att vinka av Älvdalen men ta med mig en stor del ner,. Lina,...Åh gumman,. Det är så roligt att du hänger med ner... Även om det bara är några dagar gör du min resa så mycket lättare,. Tack,. Love you too

1 kommentar:

Anonym sa...

Det bästa var ändå stjärnhimlen och fallet när du skjutsat hem mig! Helt underbart!